Vid Storforsen, en av Europas största oreglerade forsar, finns ett skogsbruks- och flottningsmuseum.

Skogsbruksmuseet öppnades 1972, ett år efter området vid forsen blev naturreservat, och skildrar skogsbrukets utveckling fram till mekaniseringen på 1950-talet.

Flottningsmuseet öppnades 1992 för att komplettera med älvens betydelse för transport, flottning, av lösflytande timmer.

Museet består av 17 autentiska byggnader hitflyttade från olika platser i Norrbotten men som alla använts inom skogsbruk och flottning. I samband med museernas uppbyggnad samlades även föremål, redskap och verktyg in som använts av skogsarbetare och flottare från slutet av 1800-talet fram till mekaniseringen på 1950-talet. Dessa föremålssamlingar visas vanligen i de olika byggnaderna och kojorna men har delvis flyttats under tiden arbetet pågår med att restaurera byggnaderna i museiområdet.

Området vid Storforsen är riksintresseförklarat för kulturmiljövården i Norrbotten för sin unika skogsbruksmiljö, främst kopplat till de ledarmar och anläggningar som uppfördes för att leda om strömfåran så att den blev flottningsbar vilket därmed skapade en torrlagd strömfåra, det s.k. “Döda fallet”.

Flottningsmuseet